Min sjukdomshistoria
“Hela min livsstilsförändring gav mig insikten om vad man själv kan göra för sin hälsa och för att må bättre.”
När jag var 18 (år 2005) fick jag den autoimmuna tarmsjukdomen Ulcerös kolit. Jag fick höra att jag skulle vara tvungen att äta mediciner för resten av mitt liv för att hålla den på plats och slippa stora skov. Att få ett stort skov innebär många toalettbesök, blod och slem i avföring, trötthet, viktnedgång, smärtor osv, symtomen varierar också från person till person. Anledningen till att vi får autoimmuna sjukdomar är för att vårt immunsystem är i obalans och ger sig på kroppens olika delar som den ser som fiende. Man vet idag inte varför autoimmuna sjukdomar uppstår men det kan finnas viss genetisk orsak då vet verka drabba vissa familjer. Min pappa har haft Ulcerös kolit länge och lever idag med en stomipåse på magen. Det här betyder inte att autoimmuna sjukdomar är genetiska. Det krävs också olika miljöfaktorer för att utveckla en autoimmun sjukdom. Några exempel på miljöfaktorer som anses kunna bidra till utvecklandet av sjukdomarna är infektioner, hormonella förändringar, rökning, näringsbrist och immuniseringar.
För min pappas och min egen del är jag 100% säker och övertygad om att det var vår livsstil som gjorde att vår autoimmuna sjukdom bröt ut. Vi hade den genetiska uppsättningen i kroppen som gjorde att vi hade möjlighet att få den. Min pappa struntade i vad han åt, drack och hur han levde i stort, framförallt kring stress. Inga mediciner hjälpte och hans tarm gick inte att rädda, även om läkarna försökte.
Foto: Sofia Linder, redigerad av mig.
Mina magproblem började tidigt
Mina magproblem började egentligen redan när jag var en liten bebis. Jag hade kolik i tre månader och skrek mig igenom varje kväll. Då på den tiden var det aldrig på tal om att min mamma skulle utesluta något ur sin kost, som exempelvis mjölk. Jag drack vällning upp till fem årsåldern, för det var ”bra” för barnen. Jag har alltid varit en riktig sockerråtta och har aldrig brytt mig om vad jag stoppat i mig. Under min uppväxt har jag alltid ansetts vara väldigt smal. När jag kom hem från skolan åt jag snabbmakaroner med hamburgerdressing och ketchup som mellanmål. Pappa köpte alltid hem en stor godispåse varje vecka som räckte i flera dagar. Jag har så länge jag kan minnas inte haft ett sunt förhållande till snabbmat och sockriga livsmedel.
Efter ett intensivt andra år i gymnasiet, avklarat körkort, slutat med fotboll och efter att ha ätit godis i stort sett varje dag tog det stopp. Min mage gav upp och jag fick springa på toaletten över 20 gånger på en dag, det slutade med att det bara kom ut blod.
Efter 13 år med kortisonkurer, immunförsvarsdämpande mediciner, provtagningar, järndropp och koloskopiundersökningar har jag aldrig blivit erbjuden en dietistkontakt. Jag har aldrig fått frågan hur jag äter, om jag tränar, sover bra eller om jag lätt blir stressad. Min första läkare sa att jag skulle sluta dricka mjölk för att de kunde bli bättre, men alla andra efter honom har sagt att det inte spelar någon roll vad jag äter. Det är lätt att förstå så här i efterhand varför jag fortsatte strunta i att göra förändringar kring min livsstil och bara fortsatte leva på som vanligt. Det spelade ju ändå ingen roll. Men jag lyssnade faktiskt på läkaren och slutade dricka mjölk och efter några år slutade jag även med gluten, magen mådde bättre men det var fortfarande inte riktigt helt bra, trots mediciner varje dag.
Foto: Sofia Linder, redigerad av mig.
Förändringen
Vändningen kom i januari 2018, 13 år efter jag insjuknat, då hade jag blött ur tarmen från och till under ett helt år. Mitt årliga läkarbesök närmade sig och jag visste att provsvaren inte skulle se bra ut. Efter provtagningen och innan läkarbesöket läste jag på om att basa kroppen och periodisk fasta för att tarmen skulle få chans att återhämta sig. Jag slutade äta min medicin (som jag ändå inte tyckte hjälpte) och två dagar innan läkarbesöket började jag äta annorlunda. Mycket riktigt såg mina prover inte bra ut. Mitt inflammationsvärde i tarmen (kalprotektin) låg på 963, normalvärdet är under 50. Min läkare ville att jag skulle börja med kortison men jag vägrade, det slutade med att han skrev ut en till medicin men som jag aldrig hämtade.
Dagen efter ringde jag upp min sköterska och frågade henne om jag kunde få lite tid på mig att läka själv. Efter en del övertalning fick jag sex veckor på mig och därefter skulle jag ta nya prover. Om de visade sämre eller oförändrat skulle jag börja med de nya medicinerna och om de visade bättre skulle jag slippa. Det jag då inte berättade var att jag slutat helt med min underhållsmedicin, jag ville se vad som gjorde skillnad.
Foto: Sofia Linder, redigerad av mig.
Nya värderingar
Körde stenhårt med Gröna kuren och periodisk fasta i 6 veckor och det resulterade i helt nya värderingar kring min livsstil. Mitt inflammationsvärde hade gått ner till 45 och jag var helt överlycklig, jag kände mig pånyttfödd. Det var verkligen en fantastik känsla i kroppen och jag hade ingen aning om att man kunde må så bra som jag gjorde. Håller mig numera sen januari 2018 mig helt medicinfri tack vare kost och övrig livsstil.
Foto: Sofia Linder, redigerad av mig.
Vill inspirera andra till ett friskare liv
Hela min livsstilsförändring gav mig insikten om vad man själv kan göra för sin hälsa och för att må bättre. Jag brinner för att inspirera andra till att testa och våga ta steget till ett friskare liv! Jag vill även inspirera familjer hur man gör vardagen lite mer hälsosam som i långa loppet både kan förebygga sjukdomar och ohälsa. Jag vill dra mitt strå till stacken bidra till en liten bättre värld.
Vill du veta mer om mig? Tryck här!
Kontakta mig
Hör gärna av dig om du undrar något:
Mail: madelene@cleanlifestyle.se
Instagram: @cleanlifestyle.se
Facebook: @cleanlifestyle.se
Youtube : Clean Lifestyle Madelene Lennartsson