De senaste månaderna har varit mer händelserika än någonsin. Så här i efterhand är jag helt övertygad om att det började hända saker inom mig redan i våras under rådande coronapandemi. Jag som vanligtvis pendlat 10 mil varje dag mellan Falköping och Lidköping, skulle helt plötsligt börja arbeta hemifrån. Det gjorde att jag fick en liten paus från det berömda ekorrhjulet. Jag har sprungit i det länge och har aldrig hunnit att reflektera över saker utan bara gjort som jag alltid gör, ni vet den där vardagen som går så fort. Jag har aldrig sett det som ett problem att pendla, någonsin, har pendlat i många år och när man är inställd på det så är det inget konstigt alls.

Nya tankar

Första semesterveckan började jag tänka på hur jag prioriterade min tid och vad jag egentligen tyckte var viktigt. Det är väldigt jobbigt när man efter 11 år på samma företag, där man fått utvecklas och testa på nya utmaningar hela tiden känner i hjärtat att det inte är rätt väg att gå längre. För er som inte vet har jag arbetat som försäljningschef för en butikskedja i 1,5 år (jobbat med butikskedjan innan totalt 9,5 år). Tyckte att det var så roligt att få chansen att utvecklas, älskar att lära mig nya saker och växa som människa. Det har jag verkligen gjort med personalansvar för 30 personer runt om i Sverige, alla samarbetspartners, kollegor, butikssortiment, leverantörer och mycket mer. Något som de flesta inte vet om är att jag i flera år även haft och har hand om all kundkontakt och marknadsföring kring mina föräldrars verksamhet Nolgården i Ugglum. Dessutom driver jag mina egna kanaler, något som jag tycker är superkul!

Min tid

Det är resorna till och från jobbet och tjänsten i sig som krävt mest tid och tagit mest tid från mina barn, sambo, familj, vänner och allt annat som man vill göra men aldrig hinner med. Det var egentligen en helt omöjlig ekvation när jag väl började tänka på det. Framförallt mina barn och sambo har kommit i kläm utan att jag ens tänkt på det innan, det har bara rullat på i det berömda hjulet. Tror varken jag eller min sambo har reflekterat så mycket över situationen alls. Känns som alla runtomkring oss har det likadant.

Prioritera annorlunda

Det började gro ett frö som jag inte kunde stoppa och det kändes inte rätt att fortsätta på företaget när inte hjärtat var med längre. Hjärnan däremot ville att jag skulle fortsätta tänka på min karriär, kollegor, allt jag höll på att driva och arbeta för. Rädslan för att kasta sig ut i något helt nytt var verkligen hur läskigt och hemskt som helst! Det har inte varit ett lätt beslut och jag gick runt och hade ont i magen i stort sett hela min semester. Under min första arbetsdag efter semestern fick jag besked om att jag fått ett jobb som personlig assistent. Samma dag fick jag även ett samtal från min chef som ville ha ett avstämningsmöte efter semestern. Det kändes som det var meningen att jag skulle säga upp mig dagen efter, vilket jag också gjorde. Jösses vad många gånger jag sprang på toaletten och jag skakade typ i hela kroppen när jag fick in på chefens kontor. Det var verkligen inte ett lätt beslut alls. Men för att kunna utvecklas på andra områden i livet var jag tvungen att göra mig av med det som tog mest tid, även om jag brann för det jag gjorde. Valet att vara med min familj mer kändes som det rätta valet för mig just nu.

Allt gick så fort

Det som var jobbigt var att allt gick så snabbt, hann knappt bestämma mig innan jag tagit beslutet och hunnit säga upp mig. Ni som har stressmagar vet nog vad jag pratar om. Min autoimmuna tarmsjukdom Ulcerös kolit påverkas väldigt mycket av stress, speciellt av den som är långvarig. Under hela min semester fram till att jag meddelat min chef gick det några veckor. Efter det kände jag en stress och en press över att lämna tjänsten över till nästa person på ett så bra sätt som möjligt. Samtidigt som valet man gjort även påverkar mycket. Man vet vad man har men inte vad man får, och samtidigt gick jag och tänkte fram och tillbaka, hade ångest fast att jag visste i hjärtat att det var rätt. Under samma period planerade jag och familjen för Konstnatten och jag var som vanligt spindeln i nätet. Det blev mycket jobb i Lidköping på dagarna och mycket jobb med Konstnatten på kvällarna. Allt har för ovana att alltid hända samtidigt av någon anledning.

Min tarmsjukdom

Totalt rör det sig om en stressperiod på tre månader, vilket inte är alls bra för tarmen. Det blir en påfrestning. Det påverkade min tarm negativt, den har varit uppblåst, avföring med slem, ibland blod och oregelbunden. Vissa dagar har jag även känt mig orkeslös. Det var varit en påfrestning både psykiskt och fysiskt. Känner att det är viktigt för mig att dela detta då jag vet att många andra kämpar. Känns skönt att ha landat och få mer lugn i huvudet och i vardagen. Just nu kör jag med Gröna kuren för att få balans i kroppen och framförallt tarmen igen. Kommer snart bli kallad till mitt årliga läkarbesök och det ska bli med skräckblandad förtjusning jag får tillbaka proverna som jag snart kommer ta. Jag försöker tänka positivt och hålla hoppet uppe 😊 Kommer självklart uppdatera er om hur det går!

Nytt kapitel och nytt jobb

Jag har gått bredvid som assistent till en fantastisk kille i två veckor som jag kommer arbeta dygn hos. Känns väldigt bra och roligt att lära sig något helt nytt, verkligen helt nytt! Det som även är positivt är att jag kommer ha mycket mer hemmatid. Mer tid till mig själv, familjen, barnen, sambon, vänner, träning och allt det jag arbetar med vid sidan om. Känns overkligt och väldigt bra nu när det väl har landat lite mer. Framförallt känns det skönt att ha ett mindre ansträngande arbete för hjärnan när man vill använda hjärnkapaciteten till de andra jag jobbar med. Kommer bli så spännande detta, och det är roligt att ni får följa med på denna resa.

Förändring är jobbigt

Det ligger i människors natur att tycka att förändring är jobbigt och ibland väldigt läskigt. Jag brukar normalt sett gilla förändringar, men denna gång var den så stor och därför påverkades jag väldigt mycket åt det negativa hållet. Ens arbetssituation tar upp en stor del av ens vakna tid och att bara byta arbetsgivare efter 11 år påverkar mer än vad man kan tro. Samtidigt tror jag det var en kombination av att det blev så mycket av allt samtidigt! Jag kände att det var rätt, men ändå var det svårt att släppa taget. Vill lugna er med att det fortfarande känns rätt i hjärtat och jag har inte ångrat mig, även om hjärnspökena ibland försöker få mig till det.

Vill bara säga till alla som går i samma tankar, som låter hjärnan styra, att du ska skita i vad hjärnan säger och följ ditt hjärta, det är att följa hjärtat som är den rätta vägen <3 Våga lita på dig själv och ta steget – förändring leder alltid till något bra i slutändan.

Massa kärlek till er